- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
132

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

darrade hans stämma som en sträng i hela fullheten av
omedveten lycksalighet och förtjusning:

— Vem är du, mitt hjärtas frände? Varifrån är
du kommen, min duva lilla? utbrast han och sökte
kväva sina snyftningar. — Från vilken himmel har du
svävat hit ned till mitt himmelrike? Allt är som en
dröm omkring mig. Jag kan inte tro, att det är du.
Banna mig inte! Låt mig tala, låt mig säga dig allt!
Jag har länge velat tala. Vem är du, min älskling?
Huru har du funnit mitt hjärta? Säg mig, är det
längesedan, min syster? Berätta allt om dig själv,
var du hittills har varit! Förtälj mig, vad stället hette,
där du bodde, vad du där tyckte mest om, vad som
gladde dig och vad du mest längtade efter! Var
luften varm där, var himlen ren? Vem var dig kär,
vem älskade dig före mig, till vem drogs din själ
först? Hade du en köttslig moder, som vaggade dig
till sömns, eller blickade du ensam som jag ut i
världen? Säg mig, om du alltid har varit sådan, som du
nu är? Vad har du drömt, och har du på förhand
gissat, vad som skulle slå in och inte slå in? Efter
vem trånade först ditt jungfruliga hjärta, och varför
lämnade du honom i sticket? Säg, vad kan jag ge
dig i ersättning för honom! Säg mig, min älskade
syster, mitt ljus, säg mig, huru jag kan vinna ditt
hjärta!...

Här svek åter rösten, och han lät huvudet sjunka.
Men när han slog upp ögonen, blev han som
förstenad av stum fasa, och håret reste sig på hans
huvud.

Katerina satt likblek. Hon stirrade orörlig, och
läpparna voro blåa som på ett lik. Hon reste sig
långsamt, tog några steg och sjönk med ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free