Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommen till mig. Därom vet jag intet, men väl den
oförnuftiga, skamlösa kvinna, som i den mörka natten
vanärade sin jungfrubur, som sålde sin själ för en
dödssynd och icke kunde behärska sitt vanvettiga
hjärta. Det veta blott mina brännande tårar och den,
som brottsligt yves av en annans elände och gör sig
lustig över kvinnohjärtat.»
— Nu kunde jag ej återhålla mina tårar. Han teg,
men såg på mig så, att jag darrade som ett löv.
»Hör på mig — fortfor han med underligt glödande
ögon — jag försäkrar på fullaste allvar, att jag vill
giva dig ett heligt löfte: Så länge du skänker mig
lycka, skall jag vara din herre. Men om du upphör
att älska mig, så spill ej ett enda ord, möda dig icke
att tala, utan rynka blott på dina som sobel lena
ögonbryn, ge mig blott ett ögonkast, rör blott ett
finger, och jag skall återgiva dig kärleken och den
gyllene friheten. Men då skall det också vara slut
med mitt liv, du spotska sköna!» Då log hela min
varelse till svar på hans ord...
Katerinas berättelse avbröts plötsligt av någon ny
tankegång, som nästan frestade henne att le. Hon ville
sedan fortsätta, men då hon såg, huru Ordynov
fixerade henne med flammande blick, darrade hon och sökte
förgäves tala. Hon skylde ansiktet i händerna, kastade
sig på sängen och borrade ansiktet i kudden. Ordynov
blev uppskakad, och pinsamma känslor
genomströmmade som ett gift hans ådror, ju längre Katerina hade
talat. Gång på gång hade han velat skrika åt henne,
att hon skulle tystna; han skulle velat kasta sig för
hennes fötter och bönfalla henne om att hon skulle
återskänka honom hans förra kärleksvåndor, hans forna
rena, naiva sinnesstämning, och han nästan blygdes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
