- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
145

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för sina nyss gjutna tårar. Han förstod knappt, vad
Katerina hade sagt honom, och hans kärlek skrämdes
av den stackars kvinnans upprörda tillstånd. Han
förbannade sin lidelse i denna stund, och blodet rann
i hans ådror som smält bly.

— Ack, vilket elände, sade Katerina plötsligt och
lyfte upp huvudet, ligger inte i det, som jag nyss har
berättat! Men det vållar mig dock inga bekymmer
eller kval. Vad rör mig min egen moder, fast jag
inte i hela världen kan få en ny? Vad gör det mig,
att hon förbannar mig i sin dödsstund? Inte sörjer
jag förlusten av mitt forna härliga liv i den varma
stugan och min sorglösa frihet. Inte heller bekymrar
det mig, att jag har sålt mig åt den lede, bragt min själ
i fördärv och för en stunds lycka tagit på mig en evig
synd. Nej, däri ligger icke mitt elände, huru stor
min brottslighet än må vara. Men det känns bittert
och hjärtslitande, att jag har blivit hans vanärade
slavinna, att min egen vanära och skam är mig kär,
och att det är mitt trånande hjärta ljuvt att minnas
sitt elände som en ljuvlig lycka. Däruti ligger min själs
olycka, att jag icke ens kan vredgas över min vanära
och resa mig däremot.

Hysteriska snyftningar avbröto hennes ord, hon
andades tungt, och hennes ögon glänste av vild
förtrytelse. Men en så stor tjuskraft förklarade hennes
ansikte i denna stund, en så lidelsefull fägring tecknade
sig i varje ansiktslinje, i varje muskelrörelse, att alla
svarta tankar kvävdes i Ordynovs bröst. Hans hjärta
kände sig omotståndligt draget till hennes, och han
skulle med henne velat kasta sig i en vanvettig
avgrund, bortryckas av samma lidelsefulla storm och dö
med henne. Katerina mötte hans förvirrade blick med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free