- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
152

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

själ, fortfor hon småleende — den ena är, då hennes
kind rodnar av den första blygseln, när för första
gången ungmöns hjärta klappar häftigare i bröstet,
och den andra gången, då hon glömmer den första
blygseln och kärleksglöden driver upp det heta blodet
i ansiktet. Träd in, gode yngling! Varför stannar du
på tröskeln? Var hälsad! Ära och kärlek vare dig
beskärda av husets herre!

Med ett klingande skratt tog hon Ordynov i
handen och förde honom in i rummet. Han kände sig
förlägen, slog förvirrad ned ögonen och tyckte, att
hon var så underbart skön, att han icke vågade blicka
på henne. Aldrig hade hon för honom tett sig så som
nu. Löje och glädje strålade för första gången fram
i hennes uppsyn och hade borttorkat sorgens tårar
på hennes svarta ögonhår. Hans händer darrade i
hennes. Men om han hade slagit upp ögonen, skulle
han ha varsnat, att Katerina med ett triumferande
löje riktade sina blickar på honom.

— Stig upp, gubbe! sade hon slutligen, som om
hon vaknat till besinning, och säg vår gäst ett
vänligt ord! Vår gäst är vår broder. Stig upp, oböjlige
gubbe, buga dig, tag din gäst i handen och sätt
honom vid bordet!

Ordynov lyfte blicken och tänkte nu blott på
Murin. Gubbens ögon, som tycktes utslocknade,
stirrade orörligt rakt framför sig. Med smärta erinrade
sig Ordynov denna blick, som förra gången hade
blixtrat mot honom under de svarta ögonbrynen, rynkade
av vrede och sorg. Han såg sig omkring och kom
först nu till klart medvetande. Murin låg alltjämt i
sängen, men var nästan påklädd, som om han redan
hade företagit en morgonpromenad. Halsen var även

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free