- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
154

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ordynov rynkade pannan och gav gubben en elak
blick, som kom denne att rycka till. Han greps av
blint raseri och anade instinktivt en fiende på liv och
död. Han kunde inte längre tänka redigt.

— Titta inte så! ljöd bakom honom Katerinas
röst.

— Titta inte så, när den lede frestar dig! Hav
medlidande med din älskade, sade hon skrattande och
lade händerna för hans ögon. Därpå tog hon bort
dem och betäckte sina egna ögon. Men rodnaden på
hennes ansikte tycktes skina genom hennes fingrar.
Hon tog bort händerna och väntade otåligt att få se
deras nyfikna blickar och höra dem skratta. Men de
båda männen sågo tigande på henne: Ordynov med
en viss häpnad, som om hennes skönhet för första
gången hade frapperat honom, gubben med kylig
uppmärksamhet. Hans bleka ansikte var orörligt;
endast de blåbleka läpparna darrade svagt.

Katerina, som icke längre tordes skratta, gick fram
till bordet, började samla ihop böcker, papper och
annat, som fanns på bordet, och lade det vid fönstret.
Hon andades häftigt och drog stundom djupt efter
andan, som om hon höll på att kvävas.

— Konungsliga mö! sade gubben.

— Min härskarinna! viskade Ordynov, skälvande i
hela kroppen, men behärskade sig, när han kände
gubbens blick riktad på sig — en elak, kallt föraktlig
blick, glimmande som en blixt. Ordynov ville rusa
på honom, men en osynlig makt fjättrade hans fötter,
och han satte sig. Gång på gång knöt han näven för
att övertyga sig om att det var verklighet. Det
tycktes honom, som om maran red honom, och det
var honom omöjligt att vakna upp ur drömmen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free