- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
161

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Men låt mig säga och spå ännu mer! fortfor
han. — Den som har fått dig kär, honom skall du följa
som slavinna. Själv skall du binda din frihet och
giva honom din fria vilja i pant och icke återfordra
den. Du förstår icke att upphöra med din kärlek i
rätt tid, Du lägger ett litet frö, men din förförare
tar det som ett helt ax. Du, mitt kära barn, min
gyllene duvunge, har lagt i min bägare en tårpärla,
men du har inte nöjt dig med detta, utan fällt
hundrade tårar, spillt många vackra ord därpå och skrutit
med din egen hjärtesorg. Men för din enda tår, den
himmelska daggdroppen, behöver du icke sörja. Den
skall återgäldas i din långa, bedrövliga natt, när onda
tankar och bittra kval skola fräta på ditt hjärta. Där
skall en annan tår droppa ned i stället, blodig, icke
varm, utan het som smält bly, och den skall bränna
på ditt vita bröst, och ända till den kulna, ruskiga
morgonen, som föregår en regnig dag, skall du vältra
dig på ditt läger, gjuta det purpurröda blodet ur såret,
och det skall icke helas före morgonen. Slå i,
Katerina! Slå i, min duva, till tack för mitt visa tal!
Nu behövas inga fler ord...

Hans röst försvagades och darrade av undertryckta
snyftningar. Han fyllde bägaren och tömde den
girigt. Därpå knackade han åter i bordet, och den
omtöcknade blicken upplystes än en gång av en
blixtrande glans.

—Ja, tag livet som det är! Vad som har gått, är förbi.
Slå i! Fyll bägaren till randen, så att vinet skär
halsen av mig och dränker hela min själ. Bädda ner
mig för den långa natten utan morgon, så att jag
alldeles förlorar minnet! Allt utdrucket! En vara, som
ruttnar bort hos köpmannen, slumpas bort för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free