- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
172

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varit på tu man hand med Ordynov, en så präktig vän,
skulle han förstås inte lagt band på sin
uppsluppenhet, men naturligtvis på ett taktfullt sätt, med
deltagande tryckt Ordynovs hand efter gapskrattet och
uppriktigt försäkrat honom, att han hyste fördubblad
högaktning för honom och fullt urskuldade honom
med hänsyn till hans ungdom. Men nu befann han
på grund av sin grannlagenhet i en mycket svår
dilemma och visste ej, hur han skulle reda sig ur
klämman.

— Ja, det finns vissa kryddor, som bota, inföll
Murin, som ofrivilligt gjorde en grimas vid Jaroslav
Ilitj’ utrop. — Jo, jag vill bara i min bondska dumhet
säga det, att ni, nådig herre, har läst väldigt många
böcker, och att ni, är mäkta klok, men det finns en
gräns, då, såsom det heter på vårt ryska bondspråk,
vettet förgår, men ovettet består...

— Nog nu, avbröt Jaroslav Ilitj i sträng ton.

— Jag går, sade Ordynov, och tackar er, Jaroslav
Ilitj. Jag skall säkert hälsa på er snart igen. Farväl!
Farväl!

— Farväl, ers nåd! Farväl, nådig herre! Glöm oss
inte! Besök oss, arma syndare!

Ordynov hörde intet mer, han härdade ej längre
ut och gick sin väg som bedövad. Han kände, huru
sjukdomen åter angrep honom, huru förtvivlan
överväldigade honom, och en dov smärta pressade hans
bröst, så att han tyckte sig färdig att dö i varje
minut. Han satte sig utmattad vid ett plank och
brydde sig ej om hopen av förbigående, som med nyfikna
frågor skockade sig kring honom. Men ur mängden
nådde plötsligt Murins röst hans öra. Ordynov såg
upp och varseblev verkligen gubbens allvarsamma,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free