- Project Runeberg -  Vita nätter : berättelser /
174

(1928) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Värdinnan - Andra delen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sammanlevt med honom så länge. Ni måtte ha
kollrat bort henne från första ögonblicket, eller kanske
någon annan hade gjort det. Jag har aldrig motsagt
henne: om hon begärde fågelmjölk, fick hon
fågelmjölk, om jag också skulle mjölka fågeln själv. Hon
är fåfäng och traktar efter frihet, men vet själv inte,
vad hennes hjärta åstundar. Men resultatet blir bara,
att det var bättre på det gamla viset. Ack, barin, du
är ung ännu! Ditt hjärta är ännu eldfängt som en
ung flickas, som med ärmen torkar bort sina tårar,
då hon känner sig övergiven. Tro mig, barin: en
svag människa kan inte hålla sig uppe ensam. Giv
henne allt, och hon skall ge det tillbaka åt dig, om
så erfordras. Giv henne alla riken på jorden att
härska över, och vad tror du hon gör? Hon kryper in
i kjolarna och gömmer sig. Giv henne friheten, och
hon skall binda den eller återskänka den. Vad har
den svaga människan för gagn av friheten? Hon
förstår sig inte på att bruka den rätt. Jag säger dig
detta, för du är ännu ung. Men vad angår detta
mig? Du kom — du eller någon annan, lika gott!
Jag visste från början, att det skulle gå så, och det
var ingenting att göra åt den saken. Det är inte
värt att sätta sig på tvären, om man vill bevara
husfriden. Men vad allt kan inte hända! I vredesmod
vill man gripa till kniven och, fast obeväpnad, slakta
sin fiende som en gumse med bara händerna och
sönderslita honom med tänderna. Men får du en
kniv i handen, och din fiende blottar sitt bröst för dig,
låter du vapnet sjunka.

De hade kommit hem. Tataren, som på långt håll
varsnat Murin, tog av sig huvudbonaden och kastade
en lömsk blick på Ordynov.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:14 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitanatt/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free