Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst: Drottning Kristina i Upsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från flygéltill flygelT trån sal tölsal
Hon vandrar med * oro« öoh hast.
OchisÅnncKna ldonmia i mängd utan tal,
Do gifva ej hvila, ej
rast-Nu står Von vid rikssalens höghvälfda port:
”Hvi dröjeml, événner?. Upplåten nu fort!
Mig lyster ock ditin att stiga.”
Det gnissla^ det knarrar: upp dörrarne gå
Med möda på drottningens bud.
Och vaxljusen dämta för s vennerne små,
Och dystert är höstvindens ljud.
Ur söndriga rutbr det kommer en flägt,
Och pjfc «n sekund alla ljusen han släckt;,
Blott höstmånen skiner i salen.
Små sVenpeme smyga sig tätt till h varann,
Vid dörren de rädda stå qvar:
Härilfefåe båfl’ spökem och gastar försann,
Om slottsfogdbn sånnfärdig var.
”Gån< Åter och tänden upp ljusen med flit,
I rädde små svenner, och kommen se’n hit!
Jag väntar er här uti salen.”
Ut svénperrie skynda, men drottningen går
Mot tronen med långsamma! fjät.
På Öfversta trappsteget redån hon står
Under tronhimlens gyllene nät.
Den tron, i der hon suttit så prisad en gång,
Nu, mägtigt berUsad af minnenas sång,
Det lyster den stolta bestiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
