Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - II. Fransiska skrifver till Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag blef bildad inför detta öga,
Hvarifrån jag drack hans sympati,
Och mitt spel benämdes snart dot höga:
Ack, det var blott han, som låg deri!
Ty om Krans gudamakt jag var
För eji verld, som om det lmnpna pladdrar,
Inför honom steg jag på min char —
Ögat blixtrar, sijernemanteln fladdrar;*
Skulle jag en ungmös själ förklara,
Rodnaden af hennes rena blod;
Kunde jag:naturligare vara,
Ty just då; jag .nifftr * honom stod?.
Tråddps bajaderens dans en gäng
I en lund, som månens strålar släckte;
Vid mitt sista ’flröraonthöijdå>språng
Mina armar jag fjdot honom sträckte*
Att jag ingenting förfelade,
Det var hans förtjenst — jag vet ej hur.
Jag blef allt, men blef ändå natur« —
Och hur gerna se’n jåg’&peiadél
Var det tomhet, uridran, nKr jag tänkte
Något än mer innerligt,
Längtade? .... Och se, en Gud m% skänkte
Något öfversvinnerligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
