Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jago: Skådespelerskan - II. Fransiska skrifver till Artur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Du ät mig vill ge den? iLättdn boekar
Nej, jag tar ej mot den denna gftngl
Jag kr genast hosi digt med ett språng:
Låt mig .ttgga den*på dina loekar! J
Du, blott du, för hvem jåg1 svärmat har!
Många hägringår jag fladdra låter.*
Just så här! Men du är ständigt åter
0, hvad du är envisrskön och klår!
Ljufvare — detfcägs -^änsfaaldénB dikt
Är den stund^då« hön, som blyghét hNjefj
Stammar för sin älskling hjettats»biht,
Och för honom sedan: intet dtfyet
Då han lyssnar med förtjurta sinhen
Till ett språk, hans käriék sjelf ejdrömt,
Ock i hénnes ord hör edens minnen,
Hvilkå han fÖrsummaioch förglömt
Vill dn sådant höra, kom ti|l mig!
Till mitt lottas tåjup dn geraa tränge
För att.se en ammad; bild af dign—
Och vi skola hviska, språka länge.
Jag har öppet sagt dig* mina tycken. ^ >
Säg mig, tänker du på mig iblaiid?tW
Jag har samlat1 mina blyga smycken■’.-■•u
Och förtroligt lagt dem t din hancL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
