Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Första brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flög mig i hast genom hjeman den tanken, att han
kora för att — firia.
Han stod en stund alldeles stilla och råg på mig
med sina stora ögon helt allvarsam* Jag !fingrade på
min förklädesfåll och trodde, att jag skulle sjunka
genom golfvet.
— Är fröken rSdd för mig?— frågade han efter
en evig paus. lika ohyggligt allvarsam«
Jag vet sannerligen inte, hvad jag svarade^ Men
hvad jag vet* är att jag blef ytterhgare förlägen och
att jag till slut gömde mitt blossande ansigte i mitt
förkläde och sprang in till mig. Var jag inte en toka?
Och hvad skulle han väl tänka om njig?
. Den dagen glömmer1 jag aldrig, i— jag mins
mycket väl, att. lektor Aronsson var hos oss tiH mid*»
dagen. — Du mins väl honom, ^en der långa magra
lektorn med kala hjessan, som läste’ svenskA tfch
tyska med oss under ett par månader, när magister
Bokman hadc brutit benet af sig? Det var: visst Sista
året . vi läste hos tant Wenngren. Mins-du, hur
fasligt rädda, vi alltid, voro: för hans lugna gtåögou,
fastän han aldrig sade ett enda ondt ord åt någon
af .oss, inte ens då tjocka Gertrud, den otäckan, hade
lagt ryska stidLllaife: i hans galoscher ? Koinmer du
ihåg; rå mildt: han då såg på oss och sade: —
**hvar-titt tjenar väl sådant der okynne, bam? Det lilla nöje
I han deraf, väger , inte opp den skammen det gör en’’
Det var också sista och enda gångeh han behöfde bli
ledsen på oss för något dylikt — Pappa gjorde för
ett år sedan hans bekantskap och sedan dess har han
varit pappas förklarade favorit, — ja, inammaq
också. Pappa kallar honom nästån alltid för ”mågen
tain’’ (en fästman, som . är flmtskallig oph Snusar! jo
pytt!) och då rodnar alltid lektorn. Tänk dig, rå
be-fängd t! — en gammal karl rodna söm en flicka! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
