- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
213

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Tredje brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin rika, vackra och förnäma fröken, det enda jag
ännu kunde urskilja med tydliga konturer. Jag hade
nästan utan att blinka stirrat på dem, alltifrån det
Ögonblick skåningen hade gjort mig uppmärksam på
dem, och hela tiden hade Arthur tydligen inte haft
öga för annat än sinovackra granne, soro tacksamt
log åt honom igen. A, jag kände igen det der
leendet, — ett sådant skänker en qvinna blott åt den
hon älskar. Mitt hjerta bultade, så jag hvart
ögonblick trodde, att det skulle brista, mina pulsar
skenade och mitt öga var fortfarande fastnitadt vid den
olycksaliga synen....

Då föll det mig in, att jag på något sätt
skulle få Arthur att se opp till mig. Jag höll på att ropa
honom högt, — lyckligtvis hade jag dock ännu så pass
mycken sinnesnärvaro qvar, att jag kunde qväfva det
högljudda ”Arthur!”, som redan sväfvade på mina
darrande läppar. Ett annat medel föll mig plötsligen in.
Jag tog affischen, som låg framför mig, och stötte
den våldsamt ut i salongen. Riktigt beräknadt. Det
var få ögon i salongen, som inte genast vändes mot
det fladdrande pappersarket och omedelbart derefter opp
mot den, som vållat detta. Jag hade rest mig opp,
mindre af beräkning att bättre synas, än af instinkt.
Ögonblickligen såg jag, att Arthurs granne
uppmärksammade det, leende yttrade hon några ord åt Arthur
och — våra ögon möttes. Gud läte dig aldrig
upp-lefva ett sådant ögonblick, min kära Ebba! Det var
som om jag hört de 3:ne skoflarna mull falla på min
jordade lycka. Han kände igen mig, det såg jag,
han rodnade starkt och vände sig, utan den ringaste
helsning ens, till sin älskvärda moitié och fortsatte
leende sin animerade konversation, som om
ingenting händt. Det svartnade för mina ögon och jag
— svimnade.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free