Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Tredje brefvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”tillbedt mig i två långa år”! — Det var således inte
sant. — Vet du, lilla Ebba, nu förefaller det mig
alldeles inte otroligt, att det var ångorna från
Hasselbacksmiddagen, som eldade lians ögon och tunga
den der sommarqvällen. Du är en stor vis, Ebba,
fastän i kjolar, — och Signe nu som alltid en
barnslig lättledd fjolla.
En fjolla, — ja, det är jag, ty jag älskar
Arthur ännu, älskar honom lika varmt som någonsin
förut. En fjolla är jag, ty jag kan inte ens hata
min lyckliga gullhåriga rival: hon är ju så vacker, så rik
och så förnäm! Hvad är den lilla obetydliga borgerliga
Signe mot henne? Ack, kära Ebba, jag är i hvarje
ögonblick färdig att förlåta Arthur: han kunde ju
omöjligen välja annorlunda. Han ansåg mig för så
obetydlig, att jag kunde kanske nättopp vara god nog
till rodocka åt honom för en kort tid, — att jag
tog detta för allvar och ansåg mig värdig hans
hyllning, det var orätt af mig. Jag borde ha insett
det himmelsvida afståndet mellan oss, jag borde ha
tänkt på, att den eleganta verldens ungherrar oftast
inte räkna så noga med ett stackars qvinnohjerta (det är
förresten — hvem vet? — kanske lika mycket vårt fel,
som deras: vore vi i många fall annorlunda, skulle
de kanske ofta ha bättre tankar om oss), — jag borde
ha insett detta och inte låtit min fåfänga skena i väg
i molnen, men — jag var en toka.
Och, lilla Ebba, är jag inte besynnerlig? — Jag
älskar honom ännu och ändå får jag ingen ro,
förrän jag får hämnd .... ja, på mitt beskedliga vis,
förstår du. Och vet du, hvari min hämnd skall
bestå? Jo, att det så snart som möjligt skall komma
för hans öron, att jag är ohjelpligt förlorad för honom,
att jag gift mig. Gud, om det hunne ske, innan
hans förlofning blefve eklate rad! Han skall då tro, att
jag menat lika litet allvar som han sjelf, jag skall i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
