- Project Runeberg -  Vitter kalender 1872 utgiven af Upsalastudenter /
221

(1872) [MARC] - Tema: Almanacs and calendars
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thore: Signes lilla hjerta - Fjerde brefvet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans lugna gråa ögon hvilade forskande på mig
en liten stund.

— Ja, Signe! — svarade han ocli kysste mig
på pannan.

Vi satte oss ned i soffan bredvid hvarandra
under tystnad. Jag sökte samla mina tankar och han
bläddrade mekaniskt i ett album, som låg på
divansbordet.

Det var jag, som först bröt tystnaden.

— Kan du förlåta mig, Sten, att jag skänkt
dig min hand, utan att skänka dig mitt hjerta?

En ögonblicklig blekhet flög öfver hans drag,
eljest satt han alldeles orörlig och stirrade på mattan,
utan att en min förändrade sig i hans ansigte. Det
var mindre mitt öra än mitt öga, som uppfångade
hans svar; så nästan ljudlöst yttrade han:

— Jag förlåter dig allt, Signe.

, Det var en lycka, att han inte såg på mig,
eljest tror jag knappast, att jag haft mod att föra min
berättelse till slut. Jag omtalade för honom min
kärlek till Arthur, bekände, utan omsvep och utan att
dölja något, våra promenader tillsammans på
Kastell-holmen och vår korrespondans genom
mjölkmagasins-frun, förklarade rätta anledningen till mitt
insjuknande den der olycksaliga spektakelqvällen, — med ett
ord allt. Han hörde mig uppmärksamt, men utan att
af bryta mig med ett enda ord eller uttrycka sitt
ogillande med en enda gest, och fortfor ätt stirra på
mattan framför sig. Jag slöt min utförliga skildring
med att förklara, att mitt hjerta fortfarande och allt
framgent tillhörde Arthur — jag kunde icke hjelpa
det —, men att jag genom mitt giftermål dels velat
hämnas Arthurs trolöshet och dels betaga mig sjelf
all möjlighet till försoning med honom, i händelse
han skulle vara oblyg nog att söka återknyta vårt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vitterkal/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free