Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN.
ning, är tillika betecknande för den »eviga ungdomens»
stad. Ty - för att vid detta tillfälle hålla oss
till den nämnda diktsamlingen endast såsom varande
ett uttryck af ungdomens ingifvelselif i våra dagar,
- det är just detta själens sökande efter sig själf
och sin verksamhetsriktning under den heliga perioden
för själfmedvetandets vaknande, dess själferöfring
och dess eröfring af hela världen, som karakteriserar
ungdomen. Alla hafva vi en gång under de glada, de
drömglada åren i studiernas stilla gårdar och stilla
stunder lefvat under detta ingifvelsens högtryck,
alla hafva vi en gång svärmat, såsom det heter,
för det högsta i alla riktningar, gifvit oss själfva
löften att offra allt för medverkan till sanningens
och skönhetens världsvälde, med ett ord, varit unga så
som Aristokles och Simmias i W-R:s teckning voro det
på sin tid och såsom millioner ynglingar både före
och efter dem varit och de nio signaturernas ungdom
ännu i dag är. Vi skulle ovillkorligen hafva förlorat
oss själfva, svikit oss själfva och våra löften,
både de tysta enskilda och de offentligen uttalade,
om vi icke skulle hafva någon del af vårt hjärtas
ljudbotten mottaglig för dessa ungdomens röster».
Äfven hufvudpersonerna i Min moders testamente
(Tidskrift för hemmet 1869) företer starka likhetsdrag
med Wikners eget själslif. Man behöfver icke känna
mycket till Wikners filosofiska och religiösa
utveckling, om hvilken ju för öfrigt hans egna
skrifter och särskildt de själfbiografiska
meddelanden, som kunna hämtas ur några af hans
polemiska arbeten, tillräckligt upplysa, för att
finna, att han lånat mycket af sin egen personlighet
åt »Adeimantos, Paralos’ son», den store Apollonius’
mest gynnade lärjunge, som drömde om att med sina
skrifter tända ljuset af en ny dag, men som i »sin
moders testamente» fann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
