Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN.
9
som slår ekvilibristiska saltomortaler för den
allra högste, och som förvandlas till en spindel,
den där spinner ur sitt eget själf - något som
icke var undervisande och icke heller värmde
hjärtat - denne väfvare är Pontus Wikner och sagan
åsyftar tydligen att gifva ett indirekt svar på
några recensioner af Wikners religiösa arbeten i
C. F. Bergstedts Samtiden 1872, 1873, 1874, hvari,
jämte erkännande utaf »den äkta metallen», riktades
ganska hvassa anmärkningar mot Wikners »mystik»,
mot hans »ekvilibristik» och »dialektiska styltdans»,
och där det säges, att han »oberörd af den allmänna
forskningen spinner oupphörligt ur sitt eget jag
långa meditationer och argumentationer, som hvarken
värma eller upplysa». Satiren är i öfrigt riktad mot
den olyckliga indelningen i »klasser» och »fack»,
mot hvilken han äfven i »Kulturens offerväsen» drager
i härnad.
Den hittills föga kända novellen Ett stycke
textkritik, som ursprungligen såg ljuset i små,
otroligt styckade bitar i tidskriften Vår tid
(1878), lämnar prof på Wikners humoristiska stil vid
behandlingen af ett ämne från våra dagar. Framför allt
är emellertid denna novell beaktansvärd på grund af
den ädla stämning, hvarur den är sprungen: medkänslan
med dem som lida, därför att de icke kunna ödmjuka
sig ända därhän, att de uppoffra hvad de hålla för
sant, och i den Axel Bille, som icke vill böja sig för
andra makter än sanningens och den eviga rättvisans,
och som yttrar: »Jag har känt mig ensam i lifvet,
och det så grundligt, att få människor i det afseendet
kunnat bli mina medtäflare, och om jag till äfventyrs
varit ärelysten, så har jag därmed åtminstone vunnit
en ära: att inom min krets vara den förnämste, efter
som jag inom min krets stod allena», spårar man för
visso drag af författarens egen bild. I öfrigt erinrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
