Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord till första upplagan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRORD TILL FÖRSTA UPPLAGAN.
11
ett fack och med andra hälften i ett annat, men
som för systemets skull måste intvingas i ettdera,
så är det som vore orden skrifna med hans eget
hjärteblod. De uttalanden han här fäller i den
ömtåliga »sedlighetsfrågan» belysas närmare af ett
par i samlingen meddelade bref. Anmärkas må för
öfrigt, att man redan i »En sommarsvaghet» finner
ett yttrande, som förebådar hvad som senare närmare
utvecklas i det utmärkta föredraget.*
Redan tidigt försökte Wikner sig som poet och
från hans ungdomstid finnas icke få smådikter,
mest tillfällighetsvers och religiösa småpoem:
Den 18-årige gymnasisten diktar vemodiga »Tankar
på barndomen» och från år 1858 föreligger en liten
handskrifven diktsamling, tillägnad hans moderliga
väninna fru Christine Hylander. I den 1861 utgifna
Uppsalakalendern Isblomman förekomma sex poem af
»Fridolf», hvilken signatur betecknar Wikner. Äfven i
»Namnlösa sällskapet» fortsatte han sitt skaldskap,
men lämnade snart versen för prosadikten; han
tyckes ha funnit, att hans kallelse ej låg åt detta
håll; kanske menade han liksom Platon-Aristokles i
»Filosofens morgondrömmar», att han aldrig bort fatta
poesiens plekter för att anslå skaldegudens lyra,
»emedan hans poesi ej vore af rätta slaget». I
bunden form skref han sedan egentligen blott
tillfällighetsverser, i synnerhet för att glädja sin
gamle gynnare kronofogden Norberg. Här hafva endast
* Detta yttrande i »En sommarsvaghet» lyder: »I dessa
den unge gossens omogna och oerfarna försök att,
om jag så får säga, placera det hjärta, om hvars
kärleksbehqf han börjat få en aning, ligger, för mig
åtminstone, något obeskrifligt rörande, sannolikt
därföre att det förbiseende af könsmotsatsens kraf,
som ligger i en dylik förbindelse, å ena sidan utgör
en profetia om det eviga lifvets sätt att älska,
där man ej gifves kvinna eller kvinna man, men å
andra sidan vittnar omen djup obekantskap med detta
lifvets villkor, som äro så djupt genomträngda af
könsmotsatsens makt, att de äro ytterst få, som kunna
trotsa denna makt utan att själfva gå under»*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
