Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filosofens morgondrömmar (1863)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 FILOSOFENS MORGONDRÖMMAR.
- Naturlig? Likasom om någon poesi vore
naturlig. Den gör ju allting förvändt.
Den låter ju träden sucka och böljorna sjunga
och vinden tala och vänder för öfrigt upp och ned
på hela världen. Gudarne bevare oss för en sådan
natur!
- Tig, Aster! Det där begriper du icke.
Jag menar, att Aristokles bestämdt är ämnad
för någonting annat.
- Hvad då?
- Statsman, till exempel.
- Statsman! Ja visst är det angenämt att som
den skälmen Alcibiades bli hälsad med jubelrop och
blomsterregn - men, men det där alltsammans går så
lätt öfver till åska och hagel.
- Nå, så måste han då bli filosof.
- Och bli Sokrates’ lärjunge kanske? Ha, ha,
ha! Ljusa utsikter! Det vill säga, du anser således
Aristokles platt oduglig att räknas bland förståndigt
folk?
- Aster, du är ohjälplig, och det går ej an att
tala med dig om sådana där saker: ty dem lär du väl
aldrig komma att begripa. Men - för att
öfvergå till något annat - är du själf ännu
lika mycket ett föremål för Aristokles’ beundran,
som du var det för en tid sedan?
- Beundran? - svarade Aster, med ton af mycken
tvärsäkerhet. - Hör bara och* döm sedan!
Han såg helt andäktigt upp mot himmelen och upprepade
med handen på sitt hjärta:
»Upp emot stjärnorna blickar du, Aster;
o vore jag himlen att jag med ögon som hans jämt
finge se uppå dig!»
- Hvad säger du om en sådan önskan, Simmias?
- Den är åtminstone rätt poetisk. Har
Aristokles skrifvit detta åt dig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
