Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
offer åt Asklepios - samt att man skulle tillse, att
hennes lille gosse blefve iklädd »den nya människan»,
hvarmed hon förmodligen hade menat den nya kitonen,
med hvilken hon strax före sitt sista insjuknande
varit sysselsatt.
På allt detta tänkte Adeimantos, där han satt på
marmortrappan till Artemis’ tempel. Han såg utåt
hafvet, som ännu häfde i månskenet glittrande vågor,
och han kände någonting inom sin egen barm, som
svarade mot den brusande böljans oro, såsom djupare
anlagda naturer stundom anande känna det vid sjutton
år. Han vände sitt hufvud och sitt öga till den milda
Selene och tänkte ånyo på sin moder, på hennes ögas
renhet, på den kyska gudinnans renhet och på den
renhet i själ och sinne, hvilken han sedan ett par
år tillbaka kände såsom en oafvislig fordran, ställd
till hvarje människa och icke minst till honom själf.
Det kan väl också hända, att för hans inre öga då och
då hägrade bilden af någonting annat, hvilket han för
några veckor sedan hade sett för första gången och som
då föreföll honom om icke renare än den bild minnet
förvarade af hans moder, dock, såsom han tyckte, lika
rent fastän på något annat sätt. Detta andra var den
femtonåriga Arete, Filippos’ dotter. Henne hade han
träffat hos sin morbror Aristagoras, och han visste
ej rätt, huru det kom sig att hon så ofta sedan kom
i hans tankar. I dag hade hon varit en af de unga
hvitklädda flickor, som vid Artemisfesten bekransat
gudinnans altare och sjungit lofsånger till hennes
ära. Adeimantos kom mycket väl ihåg, huru hon såg ut,
när hon beträdde just den punkt invid fjärde kolonnen,
i hvars närhet han nu hade tagit sin plats. Det var
just då hon hade kastat en blick kring den församlade
mängden och låtit densamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
