Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Du skall sannolikt taga tillbaka denna
önskan, då du får veta, att kvinnan var en kristen.
– Ve öfver de kristna, dessa ljusskygga hädare af
det heliga! Vet du, min fader, jag hörde
i dag under festen några uslingar af detta
förbannade släkte uttala smädelser mot Artemis
och kalla den rena, himmelska jungfrun en sköka.
– Förbanna dem icke, min son; de äro till
större delen okunniga, bedragna, svärmiska
människor, hvilka hellre behöfva vårt medlidande.
Men om de ock förtjäna förbannelse för allt det
onda, de anstiftat i världen, du och jag få dock icke
förbanna dem.
Ånyo for en misstanke genom ynglingens själ, denna
gång en mörk och förfärlig. Den besynnerliga tonvikt,
fadern hade lagt vid »du och jag» hade icke undgått
honom.
– Skulle du mena min moder? – sade han med
skälfvande röst.
Paralos stod lutad mot en af de höga
Joniska kolonnerna. Hans ansikte var starkt
beskuggadt. Adeimantos kunde ej rätt se uttrycket
däri.
– Skulle min maka, som var mig kärare än lifvet,
och skulle din moder, Adeimantos, kunnat vara en
kristen, en gudsförnekerska, en affälling från
våra fäders sköna tro, en det heligas försmäderska?
Anser du något sådant möjligt?
Det låg i Paralos’ ton någonting af kränkt höghet,
som missledde ynglingen.
– Nej, du har rätt, min far – sade han – det
är omöjligt. Väl, att Lethes bölja hvälfver
sig mellan min mor och mig, så att hon ej vet
mina tankar. Men säg mig, min fader, var
min moder mycket ren och rättfärdig?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
