- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
63

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ombord, kunde väcka litet lif i vinden; den tycks
annars ha dragit sin sista suck.

– Ja, finge gamla Titaneia bara hälften så mycket
luft i lungorna, som moster min hade på sista
tiden, så skulle vi vara hemma i morgon vid det
här laget. Nu är inte att tänka på det. – Se så
där ja: den spår olycka, efter han kommer från höger.

– Korpen? Åh, det är väl inte underligt
att han kommer från höger, när vi ha land styrbord.

– Det betyder olycka i alla fall. Ser du, han
bär någonting rödt i näbben, det betyder blod eller
eld.

– De varorna är det godt om nu för tiden,
tack vare de kristna. Hvarför suckar du
så djupt? Ämnar du bli kristen?

– Jag suckade icke; men jag hörde också någonting
sådant.

– Då var det i luften. Det är Pan själf som
suckar. Det står aldrig rätt till. Se där är
han igen, och en till, och en till: nu krypa de fram,
landkrabborna.

De sista orden hade afseende på trenne bland skeppets
passagerare, som nu stodo på det öppna däcket.

Den ene bland dessa var en ung man om tjugusju år med
ädla helleniska drag, men ett något sorgbundet uttryck
hvilande som en lätt skymning öfver hans ögon.

Det var honom, om hvilken matroserna hade talat:
Adeimantos, Paralos’ son.

Han förde vid sin arm ett fruntimmer af ungefär samma
ålder. Hennes dräkt var den förnäma grekinnans. Men
hennes ansikte var doldt af en slöja, hvilken dock
genomträngdes af blixtarne från hennes mörka ögonpar.

Den tredje personen var en man öfver femtiotalet. Hans
hår var betydligt grånadt och hans gestalt
framåtlutad; men på hans panna och kring hans läppar
hvilade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free