- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
67

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– Tusenfaldt renare än jag; men just därför
skulle hon ju orenas genom föreningen med mig,
och den höga gudinnans afbild i henne fördunklas.
Det tyckte jag vara ett brott mot dem bägge,
hvilket jag genom min ed var förbunden att afvärja.
Så offrade jag Arete och fråssade någon tid i
den saliga känslan af en heroisk handling.

Men jag talar om mig själf, och det var dock Arete,
som ...

– Ja, just så, Adeimantos. Vet du hvad jag
tror?

– Säg.

– Att såsom du nu ledde samtalet på dig
själf i samma stund du brann af otålighet att
få höra Aretes historia, så har det alltid varit
du själf, din egen storhet eller, om du så
vill, din egen storhet i själsrenhetens form,
som stått främst för dina tankar, och du har aldrig
älskat hvarken Arete eller den höga gudinnan för
deras egen skull.

Adeimantos förde handen till sin panna och svarade
icke.

I denna stund såg man skeppets styresman ännu en gång
afbryta sin enformiga vandring och rikta sina grå
ögon uppmärksamt mot sydväst. Åt den sidan kunde man
vid horisonten varsna en liten gråaktig sky såsom en
skugga hvilande öfver den skimrande vågen. Kaptenen
gick därpå öfver till andra sidan och talade några
ord med en af besättningen, hvarefter han återtog
sin gamla sysselsättning.

Kallias hade observerat kaptenens rörelse.

– Adeimantos – fortfor han – din själ är rymlig
och djup såsom det haf, öfver hvilket vi segla; hon
återspeglar såsom det en högt sig hvälfvande
och i solljus glödande himmel; men där finns en sky på
denna himmel, för det obeväpnade ögat icke annorlunda
än en lätt skugga,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free