Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
väg till Efesus, där jag längtar att för min store
lärare få nedlägga resultatet af mina studier under
resan. Mycket, som förut varit mig dunkelt, har, såsom
tag tror, nu för mig uppgått i klarhet. Huruvida
Apollonius skall gilla allt, hvad jag för honom
ämnar framlägga, torde vara tvifvel underkastadt;
men det skall i alla fall blifva mig dyrbart att
inhämta hans omdöme. Jag har sammanfattat min åsikt
i en bok, som jag nu har färdig, och åt hvilken
jag ämnar gifva namnet »Artemis eller om själens
renhet». Jag hyser den förhoppning att genom denna
skrift verkligen kunna gagna människorna, nämligen
dem, som hafva något sinne för annat än den flyende
stundens bländverk. Det skall komma en tid, Kallias,
då mänskligheten i stort lyssnar till den himmelska
stämma, som talar i deras eget inre och bjuder dem att
försaka det förgängliga, mångskiftande och opålitliga
för det rena, i gudomen försänkta lifvet. Huru nära
eller huru fjärran denna tid är, vet jag icke; men det
förefaller mig icke orimligt antaga, att de närvarande
tiderna af sönderslitning, strid och blodsutgjutelse
utgöra den ymnigt purpurstänkta gryningen till
den tidens rena dag. Väl den, åt hvilken det är
beskärdt att bidraga därtill, att denna dag rycker
närmare! Därpå hafva forntidens store tänkare arbetat:
en Pythagoras, en Sokrates, en Platon, en Zoroaster,
en Sakyamuni. Därtill hoppas äfven jag i min ringhet
hafva lämnat ett bidrag, om än så obetydligt, genom
det lilla verk, jag nämnde, och hvilket utgör frukten
af många genomvakade nätters arbete. Under Indiens
palmer, vid stränderna af den heliga floden, där
hon ljudlöst letar sin väg mellan en slösande jords
yppigheter blott för att få försvinna i skötet af
den stora oceanen, har jag suttit mången skimrande
stjärnenatt försänkt i tankens själfbegrundning,
och jag tror ej, att detta tankearbete blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
