Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN MODERS TESTAMENTE.
83
- Olycklige, hvarför skulle du också? . . .
- Vet du inte, att det finns inga bättre
råttkattor än de stulna och inga mer seglifvade än
de heliga?
- Du masta tala med filosofen.
- Hellre hoppar jag i sjön. Såg du inte hur
hans ögon glimmade?
- Så måste du då offra katten.
- Ja, jag skall offra honom åt Poseidon. Husch,
det är ju redan halfmörkt, och jag hör, hur det
brusar utåt hafvet. Vi få en stygg natt. Nu,
Anaximander, skall du få dricka saltvatten.
- Hvar har du djuret?
- Här i lastrummet, tror jag; men det är nu mörkt
som i Hades. Jag är just liksom lite missmodig
utaf mig, och Anaximander är inte lätt att få tag i.
Ungefär tjugu minuter senare sänktes en grå katt med
en brynsten bunden vid halsen ned i det Egeiska hafvet
under ifriga besvärjelser och böner till Poseidon.
Det var Anaximander, hvilken en månad förut hade
åtnjutit rang af gudomlig varelse.
- Den där besvärjelsen hjälpte - sade den ene af
matroserna. - Jag har lärt den af moster min,
Atossa, och hennes lärdomar hafva aldrig svikit.
- Men svår var stackarn att få tag i - sade den
andre - jag råkade slå sönder lyktan, och ljuset
slocknade, och jag tappade alltihop, men
katten behöll jag, fast han klöste mig i ansiktet.
- Det är egyptiska hieroglyfer - svarade den förre -
och sådana bringa lycka med sig.
Två timmar senare var stormen i full
gång, och Poseidons vrede var synbarligen icke
stillad genom offret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
