Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86 MIN MODERS
TESTAMENTE.
I nästa ögonblick satt Arete vid Ismenes sida.
När båten var fylld, kvarstodo ännu på skeppet,
jämte kaptenen, Adeimantos, Kallias, en köpman från
Alexandria samt en matros och en skeppsgosse. Dessa
hade frivilligt begärt att blifva de sista. Båten
skulle återkomma för att hämta dem, sedan han landsatt
sin första dyrbara last. Det var anledning förmoda,
att Titaneia ännu en stund kunde erbjuda ett skydd
åt de kvarvarande; i vidrigt fall ville de störta
sig i sjön och söka att simmande uppnå den ganska
närbelägna stranden.
De kvarvarande hade tagit sin plats vid
bogsprötet. Titaneia hade nämligen genom en väldig
svallvåg blifvit vänd så, att bogen låg rätt i
vinden, hvarigenom eldens och rökens riktning blef
den motsatta.
Man följde med spänd uppmärksamhet båtens
rörelser. Dess roddare sökte att kringgå den
bränning, som rasade midt emellan skeppet och
land. Det var tydligt att starka och skickliga armar
förde årorna. Men man hade misstagit sig om rätta
riktningen. Båten hade vändts mot väster, hvarest
strandens beskaffenhet gjorde landning fullkomligt
omöjlig. Misstaget upptäcktes i samma ögonblick
flamman från det brinnande skeppet steg högre; och
på samma gång varsnades på den sjudande bränningens
andra sida en möjlig landningsplats. Det gällde nu
att komma dit. Båten gjorde en lycklig vändning, och
på sin väg kring det öfversvallade skäret närmade han
sig ännu en gång skeppet. Än red han som en delfin
på ryggen af en väldig våg, än tycktes han vara
försvunnen bakom hennes mörka väggar. Så kom bölja
efter bölja, tills en af dem bar båten omhvälfd på
sin eldskimrande spets.
Adeimantos såg och hörde ingenting mer. I nästa
ögonblick omslöt honom den salta böljan. Han var
en skicklig simmare, och förtviflan mångdubblade
hans krafter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
