- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
87

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Min moders testamente (1869)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MIN MODERS TESTAMENTE.
87

Om han sökte just Arete, eller om slumpen förde henne
i hans väg, visste han förmodligen icke själf. Men
henne var det, som han en minut senare förde på
sin starka arm. Arete bar på sitt ansikte dödens
lugn, och man kunde knappt veta, om hon lefde eller
var död. Hennes högra hand omslöt krampaktigt den
pergaments-rulle, som inneslöt Adeimantos lära om
»själens renhet».

I detta ögonblick hörde Adeimantos sitt namn ropas
med en stämma af skärande förtviflan. Det var
Ismenes röst. Adeimantos vände sitt hufvud och såg
på hvilken punkt hon befann sig. Hon tycktes haft
sitt fäste i den hvälfda båten, men nu genom en
störtsjö blifvit sliten därifrån. Strax därpå hörde
han ännu ett rop och såg därpå det mörka hufvudet
försvinna. Ögonblicket därefter uppdök det åter,
och Adeimantos hörde sitt namn uttalas med svag och
rosslande stämma.

Genom filosofens hjärna flög en tanke om plikt,
som bjöd honom att framför allt rädda sin hustru,
men också en tanke om, att hans högra arm uppbar
allt det dyrbaraste, han hade haft i världen, hans
ungdomsbrud och hans filosofi. Så flög där ock en
tanke på hans moder och på rättfärdighet och renhet.

- Rädda din hustru! Farväl, Adeimantos! - hviskade
en svag stämma vid filosofens sida.

- Farväl, Arete!

Och Adeimantos’ arm lösgjorde sig från sin dyrbara
börda, lämnande henne att vyssjas till ro af Poseidons
lekfulla barn.

När Ismene tredje gången fördes öfver den gungande
ytan var Adeimantos hos sin maka. Ännu hade hans
krafter icke dukat under, och han hyste det halft
medvetna hoppet att få fatt i den flytande båten för
att med den drifva i land.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free