Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INTET.
nare, när den lilla skogskyrkan redan låg i
ruiner. Jag måste bekänna, Roderik, att det tillgick
alldeles så, som våra präster i all enfald förkunna
att det bör tillgå; och jag skulle väl äfven från
min nuvarande ståndpunkt, som man kallar panteistisk,
kunna förklara för dig, hvarför det måste tillgå på
det viset.
Så knäböjde jag en gång som yngling vid det
lilla klippaltaret i skogen. Mina knän böjdes
ej mer i trälens fruktan; de böjdes i det namn,
i hvilket skriften säger, att alla knän skola
böjas. Sisyfusstenen hade lyfts på starkare skuldror
än mina. Jag kan säga, att jag hade vunnit allt och
intet på samma gång, ty jag var intet i mig själf,
men jag hade allt i Kristus.
Det är med ett visst vemod, jag än i dag tänker
tillbaka på denna solljusa tid. Himlaskeppet, som
åttaåringen drömde om, hade nu verkligen kommit
och hämtat sin konung och fört honom till världens
yttersta gräns, den gräns, på hvars andra sida skimrar
evighetens rena och obemängda ljus.
Men himlaskeppet drog än en gång sina färde. En sky
tog det bort från min åsyn.
Allt eller intet - förfärliga tanke, som alltjämt
kommer tillbaka, hvass och blänkande som en blixt ur
molnet. Hvad begär du af ett hjärta, som upplåtit
sig för Andens omskapande kraft, och i hvilket Gud
själf tagit sin boning?
Gud var icke längre för mig den förfärlige, som
hvälfver världarna med det yttersta af sitt finger,
och för hvars vredesblick själfva solen skulle
förkolna. Han var ej heller den, hvars klädafåll
tillbedjande skaror bäfvande ville beröra på det
berget Moria eller det berget Garizim. Han var min
Fader och Fadern borde tillbedjas hvarken på detta
berget eller i Jerusalem, ej heller på mitt eget
lilla berg i skogen, utan i anda och sanning. Gud var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
