Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INTET.
99
annat, än att slöjan, som hvilar öfver vårt eviga
personliga förhållande till hvarandra, för mitt inre
öga redan här i lifvet är aflyft; och att du upphört
att så älska mig, är ingenting annat, än att samma
slöja, af hvilken en flik äfven för dig en gång var
lyft, nu fallit tillbaka, så att du med afseende på
oss skådar endast personlig söndring. Evigt och för
Gud äro vi alla ett med honom och med hvarandra.
Härmed är ändtligen löst mitt plågsamma problem om
kärlekens allt eller intet. Att verkligen älska,
det är att tränga in till hjärtat och väsendet af
det älskade föremålet; men väsendet i allt är Gud;
därför är det ej möjligt att älska rätt utan att i
det älskade föremålet älska Gud. Mycket är det, som
man kallar kärlek, och som är afgudadyrkan, emedan
det icke tränger in i föremålets innersta väsen och
därför icke heller träffar Gud; men detta är blott
till namnet kärlek. Den sanna kärleken stannar icke
vid skalet.
Om således någon befarar, att han för mycket älskar
en människa, emedan han åt henne gifver en kärlek,
som borde tillkomma Herren allena; då säger jag till
honom: felet är icke det, att du älskar för mycket,
utan tvärtom att du älskar för litet. Öka din kärlek
från det myckna till det oändliga, och han skall
träffa det älskade föremålet oändligt djupt d. v. s. i
själfva centrum af dess varelse; men i detta centrum
har du träffat icke den ändliga varelsen, som en
tid i skönhet blomstrar och en annan tid vissnar
i skröplighet; du har träffat det oförgängliga,
väsendet för alla väsen, Gud, och då är du ingen
afgudadyrkare mer.
Så, Roderik, vågar jag älska allt, blott jag låter
min kärlek vara varm nog för att förtära det ändliga
skalet och låta den oförgängliga och gudomliga kärnan
komma i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
