- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
103

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ALLT ELLER INTET.
103

hus, en prästgård i den vackrare delen af vår svenska
skärgård. Det var själfva midsommardagen: Elins far
skulle predika, och vi tre gingo tillsammans från
prästgården till den några stenkast därifrån belägna
kyrkan. Elins far erinrade sig just då, att han glömt
något bland sina papper, gick tillbaka och bad oss
invänta sin återkomst. Vi satte oss på en kulle vid
vägen.

Kyrkan låg midt framför oss, hvit och
solbeglänst. Till höger om kyrkan reste sig ett kalt
berg, och till vänster låg kyrkobyn med sina röda
hus och gröna trädgårdar. Bortom alltsammans häfde
sig Kattegats vågor mellan skumhöljda, rödaktigt
skimrande skär.

Ett hvitt segel, jagadt af friska vindar, närmade sig
just nu horisonten. Det påminde mig om min ungdoms
kungadröm. Jag berättade den för Elin. Min röst
darrade något, ty jag kände, att just nu var tiden
inne att bekänna de sista månadernas kungadröm.

Elin satt tyst med hufvudet sänkt i handen.

- Tror du Elin - vågade jag tillägga - att min
barndoms dröm om den kungliga himlafärden skall slå
in?

- Med Guds hjälp skall han det en gång -
svarade Elin.

- Du kan bidraga därtill, Elin.

- Nej, Edgar. Jo - tillade hon efter ett
ögonblicks tystnad - jag kan bedja för dig.

- Förstår du mig icke?

Elins panna öfverdrogs först af en djup rodnad, men
blef sedan mycket hvit. Äfven från kind och läppar
hade färgen flytt, när hon efter en half minuts
tystnad upplyfte sitt hufvud.

- Jo, Edgar - sade hon och såg mig rätt i
ögonen, - jag förstår dig. Jag är för dig –

- Allt - afbröt jag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free