Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allt eller intet (1871) Två blad ur en panteists dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALLT ELLER INTET.
111
hela mitt lif fick en prägel af barnslighet, för
hvilken man stundom skrattat åt mig. Jag vet väl,
att man, efter apostelns utsago, icke skall vara barn
till förståndet, utan endast i ondskan, men efter det
finnes så mycket ondt i världen, så har jag tänkt,
att man här har en viss rätt att vara barn i mycket.
Jag återvände till mitt fosterland och slog mig ned
här på samma grund, där mina barndomsår förflöto. Af
den gamla hyddan finnes nu ej kvar mer än en liten
stenhop, den gräset växer öfver; men på en kulle
närmare sjön ligger en prydlig boning, i hvilken jag
stundom mottager besök af grannarne och talar med dem
om förgångna dagar. Jag ser också gärna omkring mig
grannbygdens barn, och de äro icke heller obenägna att
besöka mig, isynnerhet då jag talar med dem om hvad
jag sett i främmande länder. Jag har äfven lärt dem
att i tankarne fästa åtskilliga vackra föreställningar
vid namnet Roderik. Men det är visserligen också ett
annat namn, till hvilket jag sökt böja deras hjärtan,
på det att det måtte blifva dem dyrbarare än hvarje
annat namn under himmelen. Och hvarje gång jag
ser ett barnaöga glimma, vid det att jag målar det
namnets härlighet, tycker jag mig se. huru förlåten,
som för mitt öga skymmer det eviga lifvet, blir allt
genomskinligare och genombrytes såsom af glansen från
en liten morgonstjärna. Då tänker jag, att det måste
blifva någonting mycket skönt, när förlåten en gång,
såsom fordom i Jerusalems tempel, rämnar ifrån ofvan
och ned igenom.
Men min panteism? Den är bortstruken såsom med
en hand. Det var visserligen Guds hand, som strök
bort honom, men den fjortonårige gossens hand var
medlet. Jag skall, så tror jag för Kristi skull, komma
Gud mycket nära, men dock icke närmare, än att Han,
mänskligt att tala, kan omfamna mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
