Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 MANTEGNAS
ÄNGEL.
annan fur, som växte på ytterkanten af den bergstig,
från hvilken jag fallit. Bergväggen var våt och
slipprig af en från bergsstigens andra vägg utsinande
liten vattenåder; men finge jag blott tag i den
vinkande grenen, som syntes stark nog att bära en
dubbelt så stor börda, så skulle jag nog svinga
mig upp. Jag beslöt för sådant ändamål att med
fötterna klifva upp på den trädstam, på hvilken jag
dittills suttit. Detta var vågadt och misslyckades
så tillvida, som den efterlängtade grenen ändå med
ungefär ett alnsmåtts afstånd befanns aflägsnad
från mina fingerspetsar. Nu började det bokstafligen
svartna för mina ögon, och hur jag åter kom tillbaka
i min förra ställning, det vet jag icke; men jag
minns, att jag nu med bägge mina armar krampaktigt
omslöt furustammen, som dittills burit mig, såsom
vore han min ende vän i världen, och såsom hade jag
förolämpat honom genom att försöka trampa honom med
mina fötter. Hvad var nu att göra? Att vänta. Det
kunde ju hända, att någon människa komme så nära,
att hon kunde upptäcka min belägenhet och bringa
mig hjälp; men säkert var det visserligen icke. Jag
uppgaf ett rop, så högt jag förmådde; det framkallade
intet svar, men slog mitt eget öra med en fasansfull
ihålighet. Jag förnyade ropet gång efter annan,
men ingen hörde mig. Minuterna förgingo, hvar och en
inrymmande en evighet; minuterna blefvo timmar, och
jag hängde där ännu mellan himmel och jord. Det brände
och sjöd i mitt hufvud, och aftonsolen skonade mig
ej. Jag såg, hur hon i fjärran började luta sin ban
förbi spetsen af Karmel för att gömma sig i hafvet,
och jag gladde mig, att jag skulle få någon svalka;
men med solens försvinnande skulle komma en natt,
och hvilken natt? Jag hörde roffåglarnes skri; de
började kretsa omkring mig, såsom ansåge de mig redan
invigd åt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
