Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MANTEGNAS ÄNGEL. 135
står jag vid stranden gömd bakom stenkumlet. Där
kastas en pilt i böljorna, en liten skönhet, det är
sant, men en djäfvulsunge. Hans skri ljuder i mina
öron som musik. Är det icke min Ismael, som gråter
efter vatten i Bersabas öken? Han skall ej törsta
ihjäl för Saras skull. Ned i vattnet med honom,
att han må dricka sig otörstig! Så skall det vara;
nu gråter han ej mer. Och - där är en, och ännu en
och alla dricka de nilvatten. Du välsignade flod,
dina böljor äro Ismaels hämndedryck. Men hvad är
detta? Det har blifvit natt, och där smyger en
israelitisk kvinna utmed stranden. Hvad har hon där
för sig i vassen? Jag vill vänta tills du gått. Skall
jag säga eder, gode herrar, hvad jag gjorde? Men
I masten tiga som döden. Veten I, hvad denna dosa
gömmer? En liten spegel, en sådan, som egyptierna
bära på sina bröst. Den som i morgongryningens tid
ser sig i denna spegel, han känner sedan icke igen
sig själf, utan tror sig vara en annan, den hvars
bild spegeln senast återgifvit, tills han nästa gång
ser sig i samma spegel vid solens nedgång. Där bodde
i närheten en kvinna af Juda släkt - ja, jag har icke
drömt det. Hon hade ett spädt gossebarn, som ännu icke
druckit nilvatten. I gryningen gick jag in i hennes
hus, där hon sof med sitt barn. Jag höll spegeln
för hennes ansikte, och hon förblef sofvande, och så
stal jag barnet, och jag vadade ut i vassen och lade
det i rörkistan och kastade det andra bort i djupet,
och när modern till det barnet strax därpå mötte mig,
höll jag spegeln för hennes ansikte, och när hon sedan
undersökte rörkistan, trodde hon barnet vara sitt,
eftersom hon själf var en annan. Det barnet, som
jag kastade bort, var af Levi stam; det barnet, som
jag lade dit, var en telning af Juda, blodskändaren;
och detta har jag icke drömt. Därför, son af Javan,
skall det mosaiska förbundet vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
