Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 MANTEGNAS
ÄNGEL.
han nalkades detta rum; och då dess dörr af den
gamla kvinnan för honom uppslogs, måste han före
instigandet stanna för att åter hämta andan, som
nästan konvulsiviskt utpressats ur hans lungor. Hvem
var det nu, som låg därinne på en bädd i rummets
ena hörn, höljd af brokiga, urblekta skynken,
kvarlefvor, som man kunde finna, af forna dagars
prålande lyx? Lampan, som stod vid fönstret på ett
bord med sprucken stenskifva, och som flämtade för
hvarje den gamla hyddan förbiilande fläkt af en
nyss vaknad morgonvind, gaf icke någon synnerligen
god belysning åt det bleka och magra anlete, som
här kring-svallades af ännu rika korpsvarta lockar;
men Filippos kunde icka förneka för sig själf, att så
skulle den forna Mirjam nu kunnat se ut, i händelse
alla ett människo-lifs kval, det ena efter det andra,
församlat sig för att tillsammans fråssa af skönhet
och ungdom och lyckats utsträcka detta gästabud öfver
en längre tid, än en människa i allmänhet behöfver
för att förstöra sig själf. Och likväl gjorde,
förunderligt nog, detta anlete intet fasansfullt
intryck, icke ens på honom, som visste med sig själf,
att de flesta bland de kval, som mättat sin hunger
vid det gästabudet, varit sändebud från honom själf,
utskickade för att tolka, hvad det i hans mun ville
säga att älska evigt. Skälet därtill var att söka
däri, att öfver hela detta fordom så sköna anlete, på
panna, ögon, mun och kinder, hade en osynlig hand med
ett slags ljus och skimrande evighetsskrift tecknat
dessa ord: »det gamla är förgånget, si all ting
äro ny vordne», hvilka vid samma tid ännu icke voro
nedskrifna af Paulus, men hvilka Gud själf tecknat på
människoanleten då och då ifrån världens begynnelse.
Med den gamla Deboras tillhjälp hade den sjuka
intagit en sittande ställning, då Filippos närmade
sig bädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
