Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 MANTEGNAS
ÄNGEL.
- Jag känner detta sköna drag i eder religion,
som ju ock var min moders. Det är en skön dröm,
ja, i sanning skön; och ägde jag ännu kraft
att önska något för min själ, så ville jag önska,
att den drömmen vore sann!
- Det är ingen dröm, Filippos. Hör mig. Det fanns
en tid, då du var mitt lif, min själs
enda tanke. Det blef så mörkt och kallt för mig,
då du for. Jag trampade Judéens mark, men min själ
var i Rom. Fyra bref mottog jag från dig: det
sista, märkte jag, var en väfnad af vackra ord och
tankar, men de voro blodlösa gengångare från mitt
lifs paradis. Jag märkte, att dess port
var sluten och jag utdrifven. Redan brändes
mitt hjärta af den vaktande kerubens flammande
svärd. Jag behöfde icke den återvändande Glaukons
vittnesbörd för att känna detta. Men då hans
berättelser om ditt lif i Rom gifvit mig den
fullständiga bekräftelsen, då byttes min kärlek
till dig i ett glödande hat; jag tror, att denna
hand kunnat stöta dolken i ditt bröst, om tillfälle
därtill erbjudits. Och likväl var du såsom
förr min enda tanke. Men hämnas ville jag min
kränkta ära. Nu, Filippos - fortfor Mirjam med
bruten stämma, och öfver den bleka kinden spred
sig ett ögonblick en mörk rodnad - har jag en svår
bekännelse att aflägga. Jag var stolt, ja,
så stolt att jag icke ville nedlåta mig att värdera
hvad Filippos förkastat. Ja, Filippos, Mirjam fann en
fröjd i att förstöra sig själf. Min första plan
var att hämnas genom att gifva mig åt en annan.
Jag gjorde så. Den gamle Eliezer mottog med min
fars samtycke min hand. Äktenskapet blef olyckligt;
jag flydde, ja, Filippos, jag flydde med en
annan man, hvilken i sin ordning öfvergaf mig.
Förbannad af min fader och föraktad af mig själf,
hade jag ingenting mer, som höll mig uppe;
jag sjönk, sjönk så djupt, som en kvinna kan sjunka.
O Filippos, i de dagarne förbannade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
