Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mantegnas ängel (1877) Skiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 MANTEGNAS
ÄNGEL.
figur, som med mycken ansträngning släpade
någonting på marken.
- Hvem du än är, - hörde han kvinnan säga,
då han ville gå henne förbi, - så hjälp mig med min
börda. Hjälp mig in i denna grotta. Det är
en dyrbar börda, må du veta.
- Är du stadd i rätta ärenden, kvinna? - sporde
Filippos.
- Rätta ärenden? - svarade den främmande figuren,
och Filippos såg ett par ögon glimma såsom eldkol
i mörkret, - hade alla dina ärenden, främling,
varit så riktiga som detta, så hade solen aldrig
behöft blygas att lysa dina vägar.
- Du har rätt, kvinna, jag vill hjälpa dig.
Och med förenade krafter lyckades det att insläpa den
på marken liggande bördan genom ingången till ett af
de i klippan uthuggna grifthvalfven.
Men Filippos hade därvid icke kunnat undgå att
märka, att den hopvecklade manteln dolde en död
människokropp.
- Kvinna, hvem är du, och hvad har du gjort? -
utbrast han, gripen af en lätt begriplig misstanke.
- Det skall jag snart visa dig, främling,
- ljöd hennes svar, och Filippos märkte, att han hört
den stämman förut.
Figuren aflägsnade sig och försvann i ett af grottans
sidorum. Några minuter senare återvände hon och
bar i sin hand en fackla, den hon insatte i en af
klippväggens rämnor. Filippos hade icke misstagit
sig. Han såg framför sig en mycket gammal kvinna med
ett trekantigt, brandrödt märke öfver vänstra ögat.
- Jag igenkänner dig, son af Javan, började
den gamla - det var en månljus natt när vi
sist träffades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
