Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH. 171
kastade i hast sin kappa öfver drottningens skuldror,
så att ingen vidare skulle märka, att hon var klädd
i spindelväf.
Men kungen sade till Criticus: Ni har rätt, min herre,
att min dräkt är för tunn för väderleken; jag ville
en gång pröfva deras lott, som icke ha råd att köpa
sig kläder. - Men hvart tog han vägen?
Criticus var försvunnen. Han hade uträttat hvad
han skulle. Men utefter portgångens ena hörn
krälade en spindel, grå och enfaldig: det var
f. d. linneväfvaren, som icke blifvit adlad
och följaktligen blifvit de oskäliga djurens
vederlike. Men hans idé om ett adelsdiplom hade
slagit ut på ryggen till en prydligt tecknad bild,
icke olik ett adligt sköldemärke.
Och kungen och drottningen gingo hem och klädde sig
i bättre och tidsenligare kläder.
Så gick det många år om, så många, att jag icke kan
säga huru många. Och kungen var död, och drottningen
var död, och kammarherren och hoffruntimret, ja,
hela det gamla släktet; och det var endast två af
de gamla som lefde: spindeln och Criticus. Criticus
hade icke tid att dö: han var trött, sade han, att
arbeta på mänsklighetens förbättring; men han hade en
mission att fylla på jorden; och så länge det ännu
fanns något hos människorna att förbättra och något
framåtskridande att befordra, var det hans plikt
att lefva. Han lefde således af plikt: det var nu
en gång hans lifselement; och emedan han af aktning
för det elementet dagligen förbrukade mycket litet,
hade han utsikt att lefva ofantligt länge.
Spindeln bodde i en enbärsbuske, som stod alldeles
vid stranden och sträckte sina taggiga grenar ut öfver
bergskanten och speglade sig i det djupa hafvet. Han
hade efter sin sista olycka beslutit att förakta
denna världen och slå sig på religion. Till och med
sitt adliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
