- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
175

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den hederlige väfvaren i Korinth (1878) Saga

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN HEDERLIGE VÄFVAREN I KORINTH. 175

Och nu på morgonen af den fjortonde dagen var
östanvinden stark som en storm och piskade vågorna
utåt viken som fradgande fålar. Skall han komma igen
i dag? Ja, där står han och ser på sin papperslapp
och ser utåt viken. Spindeln är idel öga och öra,
han tycker sig nästan vara människa som förr, ty han
minns något från sin mänskliga ungdom.

Hvad är detta? Den lilla papperslappen har slitit sig
lös och ilar hitåt på stormens vinge. Hitåt, du lilla
fjäril från de saliges paradis, jag vill fånga dig i
mitt nät, och jag skall icke äta upp dig. Blåser du
i sjön, är du förlorad. O, du allra högste, om du kan
höra en spindels bön, så låt mig fånga honom i nätet;
och om du så vill skall jag aldrig mer misshaga dig
med en spindels ekvili-bristik. Nu eller aldrig!

Och spindeln gjorde på en af sina spända trådar en
volt, så att hela nätet skakade. Men papperslappen
fastnade i ena kanten.

- Du välsignade lilla väf - sade den sköne ynglingen
flämtande och slet med feberaktig häftighet sin klenod
lös ur nätet - du har räddat det dyrbaraste jag ägde!

Och den sköne ynglingen återvände glad till staden.

Han hade icke observerat spindeln, och nätet var
i trasor; men det gjorde ingenting: där fanns
ingen spindel mer; där stod på stranden en gammal
linneväfvare och gnuggade sig i ögonen och såg utåt
viken.

Jag måtte ha drömt - sade han vid sig själf - jag
tyckte, jag såg ett skepp komma hitåt från hafvet,
lastadt med mina ungdomsdrömmar, återvändande som
juveler och ofiriskt guld - - men jag glömmer ju
alldeles mina väf var: de måste ut att luftas i det
präktiga blåsvädret.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free