- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
193

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett stycke textkritik (1878) Skiss

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT STYCKE TEXTKRITIK.
193

Bille tryckte hans hand. Hallstedt sökte för ett
ögonblick sin kamrats öga, men slog i samma ögonblick
rodnande ned sitt eget.

- Tack, Axel - sade han med verklig rörelse. -
Min moder fick dö i frid. Kan du förlåta mig?
Det var för min moders skull jag teg.

- Hvad skall jag förlåta? Jag har ju endast
bekant att jag varit den, som skrifvit de
där orden, som kommit så mycket väsen åstad, och det
var ju sant. Att de skulle få den användningen,
visste jag visserligen icke; men hvartill tjänade
det att tala om detta?

- Jo, nu vill jag i morgon bekänna alltsammans
för rektorn, och din förvisningsdom skall
återkallas, Axel. Jag vill tala om, att brottet
var mitt. Jag, olycklige, som lät ögonblickets
ingifvelse behärska mig, men det var så frestande.
Nu skall del fram ändå i morgon, och -
tillade han med ett bittert leende - i afton
är det helt visst sista gången, jag är bjuden till
lektor Borromei hus.

Klas Hallstedt hade sagt de sista orden med ett
underligt eftertryck. Bille såg forskande i hans
ansikte och uttalade långsamt ordet Maria. - Säg,
Klas, menade du Maria? Är det där svårigheten
egentligen ligger?

Klas Hallstedt såg upp; hans läppar rörde sig icke,
men vännen läste i hans ögon det rätta svaret.

Och detta svar jagade blodet från Axels kinder.

- Alltså äfven du! - sade han dröjande. Klas hade
märkt färgskiftningen och genmälde:

- Och du?

- Jag? - Jo, för mig är det nu alldeles klart: den,
som i går jordat sin moder, skall icke i dag begrafva
sitt hjärta.

- Menar du det, Axel? Än du själf då?

- Har ingenting förlorat, ty jag har ingenting
vunnit.

13 - Wikner, Vittra skrifter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free