Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARKISSOS-SAGAN OCH PLATONISMEN.
215
Tay lör i Björnsons Maria Stuart - »som tabte Alt, men
ikke sin Forstand». När detta är sagdt på verkligt
allvar och icke såsom en fras, då är ett sådant
själskval för handen, för hvilket tanken icke vidare
finner något mått att mäta med. En finns väl dock,
som har mätt äfven det måttet.
Skall själskvalet vara verkligen djupt, så måste den
lidande själf med sin egen personlighet vara inne
i kvalet. Det skall till honom icke förhålla sig
såsom ett yttre, om hvilket han kan säga: nu sitter
det i bröstet, nu i hjärnan, eller till och med:
nu sitter det i armen eller i benet. Ingen älskar
den kroppsliga disharmoni, som förorsakar smärta
i dessa kroppens delar, och därför söker hvar och
en gärna, så länge han har sitt förstånd i behåll,
de medel, genom hvilka han kan bli henne kvitt. Men
där det rätta själskvalet är för banden, där är den
lidande bunden vid lidandets innehåll med hänförelsens
band. Väl icke så, att han älskar själfva lidandet
för dess egen skull, ty det gör ingen i världen;
men hvad han med hänförelse älskar, det är för hans
uppfattning så sammanvuxet med lidandets innehåll,
att han icke mäktar skilja dem åt. Därför handlar
han så, som vore han förälskad i själfva lidandet:
han jagar efter lidandets anledningar och tillfällen,
såsom om han letade efter villkoren för sitt lif. Hvar
och en må säga honom, att han handlar dåraktigt, och
han skall ibland kunna säga sig det själf; men gäller
det att söka taga afsked af lidandet, då grips han
af denna tanke: skall jag vara feg nog att icke med
min själ våga uppleta min kärleks föremål, därför att
det gömt sig i detta hölje af lidande? Och så är han
åter där, hvarest han får tillfälle att lida som allra
mest. Detta är det rätta själskvalets mest förfärande
band. Det består aldrig i en ren och obemängd smärta;
i sådant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
