Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Narkissossagan och Platonismen (1879) Föredrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 NARKISSOS-SAGÄN OCH
PLATONISMEN.
Narkissos vara död, men det var han icke, utan han
var en sofist och kallades Gorgias.
Men öfver Hellas’ jord uppgick en ny dag, en dag
af underbar klarhet och ro. I källans spegel såg
Narkissos öfver sig den högt spända himlabågen. Denna
dag var bilden i källan skönare än någonsin, men
skönheten var en inre, framstrålande genom de blå
ögonen, som buro himmelens färg. Narkissos visste, att
det var hans egen bild, men den klara ögonfärgen ingaf
honom den tanken, att han själf ägde ett himmelskt
ursprung, och att i hans jordiska lekamen dolde sig
en demon af oförgänglig skönhet. Denna tanke gjorde,
att han glömde hela världen omkring sig och kärleken
i hans bröst flammade åter upp med en låga renare
än tillförene. Åt denne demon ville han gärna offra
sitt lifs arbete och lifvet själft. Han vågade bägge
delarna. Eftervärlden har tacksamt tecknat sig detta
offer till minnes och kallat offraren Sokrates. I
honom hade Narkissos’ skönhet blifvit en inre;
den klart tänkande och ädelt viljande själens egen
harmoni.
Platon var den, som efter Sokrates öfvertog
Narkissos’ roll. Att han gjorde det icke blott med
den resonerande tanken, utan äfven med hela sitt
hjärtas sympati, det kan man läsa mellan raderna
i hans filosofiska skrifter, i synnerhet där han
skildrar den kärlek, hvilken man efter honom kallat
den platonska. I sin ungdom såg Platon den idealiska
bilden under gestalten af en viss Aster, och åt sin
känsla för honom gaf han då luft i detta epigram,
som bevarats intill våra dagar:
Upp emot stjärnorna, skådar du Aster, o vore jag
himlen, Att jag med ögon som hans jämt finge se uppå
dig!
Detta var den unge Platons Narkissos-önskan: gick
hon för mannen och tänkaren i fullbordan?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
