- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
253

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några drag af kulturens offerväsen (1880) Föredrag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KULTURENS OFFERVÄSEN. 253

Jag har ännu kvar en särskild sida af induktionen,
försåvidt densamma söker bilda en allom bjudande
lag för hvad som bör ske. Hvad som bör ske är i
många fall beroende af de förutsättningar, naturen
gifvit i krafter och anlag. Den, som icke af naturen
blifvit begåfvad med verkliga anlag för konst,
bör icke ägna sig åt målarens eller bildhuggarens
yrke. Det är således sant, att hvad som bör ske,
så långt möjligt är, bör vara naturligt. Men med
idéen om det naturliga har den efter allmängiltighet
sträfvande induktionen drifvit ett ofog, som i välment
grymhet öfvergår allt annat i världen. Om vi gifva
akt på träden, så finna vi, att de ojämförligt
flesta skjuta sina stammar tämligen rätt upp i
höjden. Däraf göra vi då induktionsvis den regeln:
tlen naturliga riktningen hos ett träds stam är
den i rät linje uppåtgående. Sedan kalla vi hvarje
annan riktning hos en trädstam onaturlig. Nu händer
det emellertid ibland, att ett trädfrö faller in i
en fördjupning uti ett berg under en öfverhängande
klippa. Den ur detta frö uppskjutna stammen böjer
sig utåt; ty han kan ej låta bli att växa, och han
kan ej växa genom klippan. Vi säga då: det trädet har
fått en onaturlig växt. Detta är sant i den mening,
att det fått en ovanlig växt, och i den mening,
att dess växt i vårt tycke icke är vacker. Inför Gud
gissar jag dock, att det trädet är lika vackert som
det andra, och sedan förmodar jag, att det stackars
trädet följde just sin egen outplånliga natur, när
det under sådana naturomständigheter växte just så,
som det växte. Vi däremot, om vi ville använda vår
sköna genom induktion förvärfvade idé om en inför
Gud och människor behaglig trädstam, skulle säga till
en sådan uppväxande planta: »detta att växa rätt upp
i höjden, är det enda naturliga för alla unga träd,
alltså äfven för dig: därför skall du antingen icke
växa alls, eller skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 12:46:28 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/vittrskr/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free