Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mig törstar! (1861)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIG TÖRSTAR! 263
Som det låg vid tidens morgon, Då ur kaos framgick
jorden -: Tills omsider - o, jag glömmer Ej den
synen! - tills omsider Med en glans som solens
mäktig, Och som månens dock så stilla Bröt i öster
fram en stjärna: Morgonstjärnan och sig ställde
Öfver Betlehem, där fordom Hon för Österns vise
teddes. Och jag följde hennes maning, Och jag såg
ett barn i krubban. Ur dess öga, rena, milda, Lyste
evighet och gudom; I dess armar - ack så späda! -
Slöts på en gång jord och himmel; I dess hjärta -
ack så mänskligt! Bodde kärlek, nåd, försoning För den
fallna mänskligheten. Och jag såg en älsklig yngling,
Hur han stod i templets salar, Hur gudomlig vishet
rörde Redan då hans späda tunga. Och jag såg en
man, profeten Ifrån Nazaret och hörde, Huru ljuft
hans bjudning lydde: »Kommen alle», så han sade,
»Som arbeten och betungens; Jag vill vederkvicka
eder». Och för mänskoandens hunger Bar han fram det
första brödet, Lifvets evigt friska manna. Han bar
fram det, ej i formen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>