- Project Runeberg -  Vittra skrifter i urval /
291

(1910) [MARC] [MARC] Author: Pontus Wikner With: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida -   Ur »Bref till Roderik»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BREF. 291

Hösten 1863.

.... Du vet, att det enda, som kan tillfredsställa ett
personligt behof, är ett personligt innehåll. Ett
djupt behof af personlig fyllnad har sedan
mina spädare år rört sig mäktigt i min själs
innersta. Att det personliga behofvet fullkomligt
kunde tillfredsställas endast af det fullkomligt
personliga, det har jag länge, länge vetat. Det
fullkomligt personliga är Gud.

Hela mitt lifs lösen har därför kunnat sammanfattas
i psalmistens ord: »Min själ törstar efter Gud,
efter den lefvande Gud; när skall jag därtill komma,
att jag måtte se Guds ansikte?»

Har du någonsin stått och sett ned i en brusande
ström? Utan tvifvel. Och du har då känt dig underlig
till mods? Det har varit dig svårt, att taga ditt öga
ifrån den flyende vågen, och du har till slut varit
frestad att störta dig själf i dess djup. Vet du också
hvarför? Det är därför, att allt, som påminner om det
oändliga och eviga, ovillkorligen måste slå an på en
varelse, som bär evigheten i sitt bröst. Och strömmen,
som utan hejd jagar mot ett okändt mål och låter den
ena böljan efter den andra passera förbi ditt öga,
utan att någonsin tryta i sin slösande rikedom,
strömmen är verkligen ett slags bild af det oändliga.

Nåväl, en sådan ström är jag. De vågor, som höja mitt
bröst, ila alla mot evighetens mål, hvarefter jag
trängtar, och de ila så utan återvändo. Detta gör,
att främlingen, som nalkas mig, erfar en besynnerlig
känsla, af hvad slag vet han knappt själf. I mitt
ansiktes spegel ser han skimret af de stigande och
fallande vågor. Det skådespelet fängslar honom;
han känner sig betvingad af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 13:55:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vittrskr/0293.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free