Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREF. 293
i min barm. Jag erinrar mig ännu, huru du någon
gång under vår personliga samvaro kallade mig en
känslomänniska och ansåg denna min egenskap af
känslighet för någonting, som jag, för att kunna
blifva en rätt filosof, borde bemöda mig att
bortarbeta. Jag kan icke gilla din åsikt om den
saken. Det är sant, att om jag bara äger känslor och
icke eftersträfvar någonting annat än att äga känslor,
då duger jag icke till filosof. Men för min del är
jag lika så säkert öfvertygad, att, om jag bara äger
tankar och icke heller eftersträfvar någonting annat
än att äga tankar, så duger jag icke heller till
filosof. Ty hvad en filosof än måtte vara i öfrigt,
säkert är, att han i alla händelser är människa, och
att hans filosofiska verksamhet alltså icke får gå ut
på att upplösa hans mänsklighet. För min del tror jag,
att människan såsom ändligt förnimmande varelse icke
förnimmer eller kan förnimma allting klart, utan att
klarhet och rikedom hos henne nödvändigt komma att mer
eller mindre sönderfalla, men detta betyder dock lika
säkert, att till hennes natur hör både det ena och det
andra, både klarhet och rikedom, eller med andra ord:
både tanke och känslor, och undertrycker hon det ena,
så undertrycker hon därmed åtminstone medelbart sin
egen natur, gör sig själf till en halfmänniska; och då
är det tydligt, att med den undertryckta hälften äfven
det hela skall dö eller åtminstone föra ett tynande
lif. Låt därför din hjärna arbeta i tankens tjänst,
det är hennes fulla rätt. Men förmena därunder icke
ditt hjärta att slå mot ditt hvälfda bröst sina fulla
och rika slag. Hvad Gud har förenat skall människan
icke åtskilja.
Men jag ser, att det här brefvet redan vuxit till en
storlek, som hotar att göra detsamma mindre angenämt
att läsa. Jag vill därför här afbryta för denna gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
