Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur »Bref till Roderik»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312 BREF.
XX.
December 1882.
Tack för att du än en gång bläddrat i mina gamla bref
och än en gång funnit mig »besynnerlig». Jag blir
numera ej stött öfver dylika epitet. Hvar och en tror
gärna i sin ungdom, att världen skall vara afpassad
efter lians natur. Denna illusion är i sin ordning
naturlig. Men den leder för somliga till bittra
brytningar. Så för mig. Det ligger nu alltsammans till
det mesta bakom mig och är någonting, som jag tackar
Gud för. Världen är visst icke förvandlad, och min
natur är visst ej heller förvandlad (hvartenda drag
i min varelse igenkänner jag f rån mitt 10: de eller
ll:te år); men Gud har så att säga lösbrutit mig från
världen, såsom läkarne ibland bota tandvärk genom att
afslita nerven men låta tanden sitta kvar, och jag är
nu nöjd och lycklig, ofta outsägligt lycklig. En sådan
rörelse, som lossade mig, var min långa och svåra
sjukdom i början af 1881. Nu har åter förekommit en
stark ryckning på min lifstråd. Jag sjuknade häftigt
den 26 november och är ännu så klen, att jag knappt
orkar gå öfver golfvet.
I sammanhang härmed vill jag nämna, att jag ändrat
min plan angående mina gamla dagböckers öde efter min
död. Jag gifver dem icke till X. och Y., som kunde
få ganska många samvetsbetänkligheter, angående den
rätta användningen af det arfvet, utan till Uppsala
universitets ’bibliotek: dock få de ej öppnas före
år 1930 och i intet fall före de minas död. Ingen af
mina vänner behöfver emellertid vara rädd för deras
innehåll: där står intet ondt om någon annan människa
än mig själf, åtminstone om ingen namngifven. Jag
har ej heller behöft att säga något ondt om mina
närstående: i sitt förhållande till mig hafva alla
människor varit som änglar, åtminstone i afseende på
hvad de velat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
