Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själfbiografiska uttalanden (1880) Ur förordet till arbetet "Om egenskapen och närgränsande tankeföremål"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFBIOGRAFISKA UTTALANDEN.
339
till andra filosofem, dem han i mina resonemanger
funnit. I synnerhet har i detta afsende framhållits
hegeli-anismen. Förhandenvaron af ett historiskt
sammanhang påstås dock icke. - Hvarifrån de historiska
inflytelserna kommit, är väl en sak, som endast då
kan historiskt intressera, när en åsikt vunnit någon
betydande ställning. Som detta med min åsikt icke
inträffat, är väl svaret på den frågan i afseende
på henne för läsaren af ingen historisk vikt. För
en och annan, som gjort sig besvär att läsa, hvad
jag skrifvit, kunde hon dock vara ät psykologiskt
värde. Jag vill därför här nämna, hvilka de skrifter
varit, som, mig medvetet, på mig utöfvat en för mitt
lif bestämmande riktning, erkännande därjämte, att
många inflytelser på mig kunnat verka, utan att jag
själf märkt det: intill år 1858: endast bibeln och
därpå byggd religiös
litteratur, isynnerhet i engelsk anda; vid slutet
af 1858: Rasmus Nielsens på svenska öfversatta
bok om »Personlighet» (väckte till medvetande det
individualistiska intresset);
våren 1859: »Minnen af Ernst Kjellander» (först denna
bok föranledde mig att pröfva, om äfven jag kunde
tänka på egen hand);
hösten 1859: Viktor Rydbergs »Den siste Athenaren»
(näst bibliska skrifter har ingen bok på mig verkat
så genomgripande som denna, hvilken svalkande
omsvepte min själ med en af antikens frihets- och
skönhetskänsla mättad lifsluft);
våren 1860: Boströms »Grundlinjer till den filosofiska
statslärans propedevtik» (öppnade min själ för tankens
höga klarhet och idealitet, lärde mig att skåda tingen
»sub seternitatis specie» och gaf stöd åt det redan
grundlagda personlighetsintresset). Att jag så sent
som först i mitt 23:dje år gjorde be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
