Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Själfbiografiska uttalanden (1880) Ur förordet till arbetet "Om egenskapen och närgränsande tankeföremål"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJÄLFBIOGRAFISKA UTTALANDEN. 341
och förstånds skatter». Att denna betraktelse icke
ledt mig till ortodoxi, är bekant; men jag aktar
ortodoxien såsom ett under vissa förutsättningar
konsekvent åskådningssätt, hvilket för de tider,
då det danades, måste anses beundransvärdt och ännu
är mäktigt att i sin tusenåriga byggnad inrymma ett
rikt andligt lif, för hvilket jag böjer mitt hufvud
i vördnad. Denna känsla ägnar jag ock åt männen af
den filosofiska skola, jag en gång, om ock aldrig
obetingadt, tillhört. Det är mig icke obekant, hvad
hennes förnämste män - kanske med något undantag -
om mig tänka ur filosofiens synpunkt. Likasom jag
förut för vetenskapen var förlorad såsom mystiker,
så är jag det nu såsom i hufvudsak återfallen till
en öfvervunnen ståndpunkt, den hegelsJea. Denna
mening skulle, ifall jag icke längesedan upphört att
förvånas, hos mig kunnat väcka en dylik förnimmelse,
enär den starkaste känsla, jag på medvetet sätt
medfört från mitt ungefär 15 år tillbaka liggande
studium af Hegel, är minnet af andlig sjösjuka,
förorsakad af den oupphörliga kastningen mellan
hvarandra upphäfvande bestämningar, samt hågkomsten af
en outsäglig beundran för det öfverlägsna snille,
som icke allenast kunde styra idéens farkost
ständigt framåt på den smala kammen af mot hvarandra
sig brytande vågor utan jämväl därunder hinna att
uppfatta och beskrifva huru både jordens kuster
och himmelens härlighet afspegla sig i sidorna af
tankehafvets stigande och sjunkande vattenberg. Jag
hade icke väntat att mig ovetande befinnas ställd på
ett sådant »flytande territorium», och skulle så vara,
att jag verkligen där befinner mig, så måste jag anse
mig ur filosofisk synpunkt ohjälp-ligen förlorad, ty
att där behålla sansen, därtill fordras ett starkare
hufvud än mitt. Så mycket har jag dock kvar af både
hufvud och hjärta, att jag, som sagdt är,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
