Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aug. V. Norman, pastor. Ur småländsk fromhetsmiljö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skälvningar. Men det stannade därvid, då man saknade
det förlösande ordet om förlåtelse och frälsning enligt
evangelium. Nya vindar utifrån blåste nog in men blott
få berördes av dem. De kallades "väckta" och ansågs
för villoandar. Men de var icke farligare än
representanterna för Fosterlands-Stiftelsen.
Uppfostran var gammaldags allvarlig. I
folkskollärareseminariets övningsskola fick man del av den och
inblick i den. Seminaristerna hade stor respekt för den
stränge rektor Dahlstedt. I övningsskolans högre
klasser ledde han själv kristendomsundervisningen, och
klickade någon med läxläsningen, fick han sitta kvar
och läsa på en stund. Rektorn kom själv och förhörde
trots sitt oerhörda arbete. Klarade man sig inte dä
kunde det bli aga, t. ex. smäll på fingrarna med en
linjal. Ännu allvarligare kunde det bli om rektorn fick
veta, att någon svurit, ljugit eller snattat. Då kunde
det bli "stut". Men han var icke oresonlig.
Trädgårdsmästaren hade en dag klagat över att vi på rasten lekt
på en plats, dit vi var förbjudna att gå, och att vi där
gjort ohägn. Vi hade ohjälpligt roligt, men det kom
surt efter. Följande lektion var rektorn ytterst
uppbragt och höll rättarting med oss. Han försökte då få
oss att skvallra på varandra för att få veta, vilka som
varit på den förbjudna platsen. Men han blev avväpnad,
då någon steg upp och bekände, att både han och hela
klassen varit där. Stormen lade sig, och det hela slutade
med ett vänligt ord om ärlighet och en vänlig förma-
102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
