Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JA, DET FÖRSTÅR JAG
ett leende som blottade en väldig massa tänder,
vilka liksom fördunklade hans alldagliga ansikte.
Han bockade, skrapade med grova kängor i
golvet och gick sedan svagt visslande omkring på
ägorna, men alltid efter dessa samtal med en
förtretad rynka mellan de ljusa ögonbrynen.
Generalskan var avskydd av folket. När hennes
magra långa gestalt syntes på vägen om
somrarna, alltid klädd i vitt och med en gammaldags
stråhatt lastad med blommor på huvudet, hälsade
arbetarna motvilligt utan att se henne i ögonen.
Hennes man hade fört ett gott regemente, men
generalskan själv var snål på ett elakt gnidigt
sätt, som ingen kunde försona sig med.
Just efter denna midsommar talades det i
stugorna om att hon, då det varit fråga om att
folket skulle få hugga sig små björkar för att
på midsommaraftonen pryda sina förstukvistar
med, utropat med skärande röst:
— Hellre låter jag varenda lusiga stuga brinna
upp än jag låter folket stjäla björkar ur min
dyra skog.
Det var sant att det fanns ohyra i de gamla
kåkarna. De små barnen som vimlade ut om
36
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
